Detta skrevs W. Earl Hodgson våren 1907 i förordet
till ”The practical Angler”, många är vi
bröder av flugfiskare som håller med mig om det som Hodgson skriver i sitt
anförande än i dag stämmer. The Practical Angler en pärla i flugfiskehistorien
gavs ut första gången 1857 och har sedan dess släppts ett flertal gånger.
Less is more
Spiders eller North Country Flies är en av
mina stora passioner. Det började genom Lars –Åke Olsson´s och Johan
Klingberg´s artiklar. Under en period under mitt sökande efter mer information
blev jag väldigt aktiv på ett så kallat Internetforum ”UK Flydressers” där diskuterades
det väldigt mycket om begreppet ”Less is more”, dessa diskussioner följde jag
med stort intresse. Begreppet ”Less is more” har ungefär samma betydelse som
vårat svenska ”Lagom är bäst”.
Då jag ville lära mig ännu mer ledde diskussionerna
till att jag drog igång en så kallad ”Fly Swap”, ämnet blev givetvis ”Less is
more” ett begrepp synonymt med Spiders eller North Country Flies, Några av
deltagarna i min ”Fly swap” var riktigt kunniga i ämnet och duktiga på att
binda flugorna. Det var dock en av flugorna som verkligen stack ut i mängden,
det var Stewart Black Spider, jag hade funnit en ny favorit fluga, jag helt
enkelt älskade dess enkelhet, den liknade ingenting men samtidigt allt.
Three
most killing spiders.
I boken The Practical Angler fann jag att min
nya favorit var en av W.C. Stewart´s ”Three most killing spiders”, det fanns
även en Red Spider och en Dun Spider. Vidare får man veta att det inte var
Stewart som kom på flugan utan en James Ballie, Stewart skriver "we were
first shown it by James Ballie, and have never been without it on our line
since“. En av flugorna hade jag lite problem med, Dun Spider. Stewart nämner färgen på tråden på både Black Spider och Red Spider men utelämnar trådfärgen till Dun Spider. Jag trodde då att färgen på tråden skulle vara samma som hacklet, gråaktig. Tyckte på något sätt att detta var logiskt med tanke på att färgen utelämnades. Tydligen hade jag fel då jag i annan litteratur samt av insatta i ämnet i efterhand fått höra att tråden ska vara gul, som till Red Spider.
Att
fiska med flugan.
När Stewart fiskade sina spiders i floden
Whitadder i Skottland gjorde han det som en riktig gentleman, uppströms. Stewart
nämner i boken att han använder flera flugor på sin tafs, han menar att vissa
fiskare använder ända upp till ett dussin flugor samtidigt, sant eller inte det
får var och en själv avgöra, personligen hade jag inte klarat det. 
Jag själv fiskar flugan på det sätt jag finner bäst för tillfället. Oftast blir det en kombination, börjar uppströms för att sedan låta kastet övergå till nedströms och avsluta med ett försiktigt lyft. Försöker fiska den i ytan, som en kläckare.
Ett av mina häftigaste ögonblick som flugfiskare
hade jag med just denna fluga. Jag fiskade en liten å i Dalarna, såg då en fisk
vaka 10 meter nedströms mig. Ni som känner mig kommer få svårt att tro detta
men jag lyckades faktiskt smyga några meter nedströms. Tänkte ut hur jag ville
kasta min fluga och kom fram till att jag skulle lägga ett nedströms kast någon
meter ovanför fisken. Jag fick ut flugan ungefär som jag ville och fisken högg,
någon minut senare hade jag tagit min första fisk med en medveten strategi. Jag
var överlycklig, fisken var en harr på hela 20 cm, fantastiskt.
Att
binda en Stewart Black Spider.
Som vanligt börjar allt med att se till att ha
bästa möjliga tillgängliga material tillhands. I nedan SBS binder jag flugan på min favoritkrok, Partridge SLD, en lätt krok som ser till att hålla min fluga i ytfilmen där jag vill ha den. För att hedra blogginläggets traditionella prägel väljer jag en brun klassisk Pearsalls Gossamer. Pearsalls har funnits på marknaden sedan 1795, vilket borgar för god kvalité. Hittar du inte Pearsalls går det givetvis med annan brun bindtråd, välj 6/0 -8/0. En parantes, jag läste någonstans att anledningen till att man använde brun tråd förr var att proceduren att färga bindtråden svart gjorde tråden mindre hållbar.
För att få våran fluga riktigt hållbar behöver
vi en bit vax. Försök få tag på ett vax som inte är alltför kladdigt, undvik
flytande vax.
Slutligen behöver vi en fjäder från en Stares nacke.
Det finns lösa fjädrar på marknaden, men jag rekommenderar den vetgirige
flugbindaren att investera i ett helt skinn. Ett skinn ger dig mänger av olika
typer av fjädrar, det ger dig även möjlighet till att få tag mindre fjädrar
vilket brukar vara svårt att finna i påsar med fjädrar.
Steg
för steg.
1. Klipp en ca 25 cm lång bit Pearsall´s
Gossamer tråd, dra tråden genom vax 2-3 ganger.
2. Börja med tråden mitt på kroken och linda
fram mot krokögat, stanna ett par mm innan krokögat och klipp bort överskottet. Bygg upp ett litet huvud och välj ut en lämplig fjäder med fiberlängd motsvarande krokskaftets längd.
5. Lägg nu bindtråden mot fjäderns insida, nyp
ihop fjäder och bindtråd med hackeltången.
6. Snurra samman fjäder och bindtråd med
hackeltången, 8-10 varv brukar räcka. När detta är gjort ser du till att pilla
ut fibrerna lite med fingrarna.
7. Linda nu “hackeltråden” 3-4 varv bakåt,
håll tråden spänd och klipp av den lilla del av fjädern som återstår. Lägg 3-4 varv av bindtråden bakåt och avsluta med en whipfinish lindad framåt mot krokögat, avsluta precis bakom hacklet. Klipp sedan av överskottat av fjädern.
9. Klart till drabbning….
Reflektioner
Jag har nu hunnit att bekanta mig med dessa
flugor under att par år och de har fått en självklar plats i min ask,
framförallt Stewart Black Spider. Jag måste säga att de fortfarande fascinerar
mig och rekommenderar alla att prova på denna klassiker. Försök att först läsa
boken, bind sedan flugorna och viktigast av allt, ut och prova dom. Ni kommer
inte att bli besvikna flugorna är verkligen värda att prova, inte bara för att
de är en viktig del i vår flugfiskehistoria, utan också för att de är
fantastiska fiskeflugor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar